Ibland kan det bästa bli det godas fiende. De flesta av oss drömmer om ett perfekt liv, eller åtminstone ett liv som är riktigt bra och som inte bygger på några grova missar. Att sikta högt är visserligen inte fel i sig. Men ibland, ja kanske oftare än man tror, blir det bästa det godas fiende. Och det beror nog på att man betraktar ett liv med ”drömjobbet” och ”drömpartnern” som en rättighet. Min lycka är min rättighet! Och när den inte infinner sig så har jag rätt att göra det som krävs för att få min lycka. Så när drömpartnerns rosaskimrande aura försvinner och han eller hon förvandlas till det han eller hon var från början nämligen en ganska vanlig person med en del allvarliga brister (vilket de flesta faktiskt har), så tror många att det är en ”rättighet” att skilja sig (trots att man lovade trohet ”tills döden skiljer oss åt”). Man har ju rätt till drömpartnern!
Och när man äntligen kan göra karriär och få ”drömjobbet” så står helt plötsligt andra människors behov (ens partners och barns) i vägen. ”Jag har rätt till detta”, tänker man då. Men ens närmaste då? Vad har de rätt till?
Perfektionistiska drömmar blir ofta destruktiva eftersom de ger oss ”rätten” att slå sönder sådant som faktiskt är gott i verkligheten. För verkligheten är inte en dröm. Den består av både sött och salt, både roligt och tråkigt, både slit och vila. Och en hel del frustration. Som min fru brukar säga: ”It’s a package deal”.
Och så länge man flyger runt i drömmen om det perfekta och inte landat i verkligheten, är risken stor att man bildligt och faktiskt bokstavligt går över lik för att bevara sin dröm. Jag är övertygad om att många av de ca 38 000 aborter som sker årligen i Sverige – ett av världens rikaste länder med ett av världens mest utbyggda välfärdssystem – beror på att så många av oss krampaktigt håller fast vid ”drömmen om det perfekta”. ”Jag kan inte ha barn nu, jag har ju ingen utbildning” (som om 4 år på högskola skulle vara viktigare än ett ofött barn), ”Jag kan inte missa den här jobb-chansen nu” (som om 10 år som chef skulle vara värt ett människoliv), ”jag kan inte ha barn med den där killen – han inte definitivt inte min drömkille” (som om din dröm gav dig rätten att döda).
Abort handlar oerhört mycket om värderingar och om vår idealbild av livet. Men livet är det som händer medan du lever det. Och det innehåller så mycket gott – också oplanerat gott – och en hel del svårt också. Men vad är mer värdefullt än en människa? Låt inte drömmen om det felfria livet – hur vacker den än må va – få dig till att blunda för det verkligt goda du faktiskt har. Låt den inte förleda dig till att förneka den lilla ofödda människa du eller din partner kanske just nu bär på. Låt aldrig drömmen locka dig till att förstöra något värdefullt och verkligt! För då förvandlas det verkliga livet snart till en mardröm.
Mats Selander
Senaste kommentarer