Gud älskar alla, både ofödda och födda barn
Skälen till aborten
Jag var ensam med två barn, hade ett bra arbete och ett nytt förhållande som sakta började ta form. En dag förstod jag att jag var gravid. Jag sökte läkare för kontroll men han sa ”nej, nej inget liv här”. Men jag mådde pyton varje dag. Jag blev trött och sur på allt och alla. Jag tog återigen kontakt med läkaren. ”Ja, ja, vi kollar väl då”, sa han. Mycket riktigt: jag var med barn! Jag var i vecka 10.
Detta är så smärtsamt att tänka på och skriva om.
Jag talade om det för min man som sa: ”Ta bort det, vi skall inget barn ha. Gör abort! Du får välja mellan mig eller det där fostret. Det är så litet. Det känns inget. Ta bort det!”
Jag blev förtvivlad, arg och ledsen. Jag sa: ”Det är ett liv, ett hjärta som slår. Det sparkar och lever ju. Jag kan inte göra abort, för då dödar jag!”
En nära släkting sa samma sak som min man och tillade: ”Du kan ju inte bli ensam med tre barn!”
Nu kommer det tårar. Detta är mycket tragiskt.
Jag var arg på allt. Jag var arg på Gud. Jag hade ju använt p-piller, men vad hjälpte det nu? Ingenting. Min man syntes inte till. Han hade sagt sitt.
Jag kunde inte sova eller äta, men jag rökte i mängder. Jag hade ingen som tröstade mig i all denna sorg. Ingen att tala med. Vad skulle jag göra? Själviskheten sa: ta bort, ta bort.
Läkaren ringde och sa ”Nu har vi satt upp dig på en operationstid för en abort, för du är i vecka 11,5”. På den tiden var gränsen 12 veckor. ”Men du måste bestämma dig tills imorgon.”
Jag var en ljum kristen men visste att det var fel. Jag ringde en pastor för tröst men han sa: ”Gör du abort så förlåter Gud dig. Han ser till ditt hjärta och att du inte kan göra på annat sätt.”
Så jag ringde på morgonen dagen efter och sa: ”Sätt upp mig då. Jag vill inte detta men det finns ingen annan utväg för mig.” O vad jag grät. Jag var helt förkrossad.
Upplevelsen av aborten
Livet är bra orättvist.
Då var det morgon och jag skulle mörda. Ta bort ett liv som låg under mitt hjärta som inte visste vad som skulle ske om någon timme, vad det skulle bli utsatt för. Oh stackars du lilla liv. Vilken smärta!
Så kom jag in till mottagningen, in till operationsväntrummet. Där satt fem patienter och väntade. De sa ”var inte så ledsen du.” En kvinna sa: ”se på mig; det är tredje gången för mig. Det går fort, du sover, vaknar upp och är befriad från ungen.”
Jag skakade, hade frossa, och var helt utlämnad. Jag ville rusa därifrån, men vart?
Jag kom in på operationen. Systern sa: ”sluta med ditt gråtande. Du är väl en vuxen kvinna och inte ett barn!? Nu får du narkos och får sova. Vi väcker dig om en stund.”
Jag stirrade upp i taket och bad Gud och fostret om förlåtelse. Jag sa högt: ”Förlåt mig!” Jag hann tänka: ”Detta är inte klokt.” Vilken smärta som gick genom mitt hjärta då. Systern sa ”Du behöver inte be om förlåtelse. Det känns inget för vi suger ut det fort. Sov nu och koppla av.”
VAKNA, VAKNA NU!
Nu är det färdigt. Du får en lugnande tablett och blir sjukskriven. Läkaren sa: ”Glöm nu detta och se framåt!”
Jag gick ut ur rummet, ut i solen. Jag var helt orkeslös och kände mig tom, förkrossad av smärta. ”Vad har jag gjort? Hur kunde jag? Det finns nog ingen förlåtelse för mig! Gud min Gud! Har du glömt bort mig?”
”Ha, ha” En röst som skrattar åt mig. ”Ser du hur dum du är! En dålig, dålig kvinna!”
När jag kom hem mötte jag min man som sa ”Såja, det går fler tåg senare i livet. Det är ju inget fel i att göra abort.” Jag sa: ”UT, UT!
Jag försökte sova men tankarna virvlade runt. Jag anklagar mig hela tiden. Vilken ångest! Jag ropade till Gud och bad ’Gud som haver’.
Förlåt mig!
Efter sorgenätter och dagar blev jag så småningom fri och förlåten och jag fick ro i mina tankar och i min själ. Jag upplevde Guds helande kraft flöda i mig.
Hur jag ser på abort idag
Den natten lovade jag Jesus Kristus att jag skulle göra allt för att förhindra aborter genom att berätta om min abort och min upplevelse.
Den själviska kvinnan säger: ”Det är min kropp som jag bestämmer över. Och jag kan välja abort både en och flera gånger.”
En annan kvinna är verkligen ledsen men väljer ändå abort som sista utväg, då allt annat ser stängt och hopplöst ut.
Idag är jag inte för abort. Det finns alltid en utväg.
Senaste kommentarer