Skriven den 21/10 2018

Påve Franciscus jämförde nyligen aborter med att anlita en yrkesmördare för att lösa ett problem. I onsdags (18-10-17) kommenterade filosofiprofessor Torbjörn Tännsjö på DN Debatt påvens uttalande. På frågan om fostret är en människa skriver han:

Det är en besvärlig metafysisk fråga när det mänskliga livet börjar, men jag är böjd att ge påven rätt på den här punkten. Jag som skriver denna artikel har varit ett just befruktat ägg, ett foster, ett litet barn, en medelålders man och är nu en emeriterad rabulist. Från befruktningsögonblicket förelåg det mänskliga och unika genom som, tillsammans med den miljö jag vistats i, format mig successivt till den jag just nu är. Jag har däremot aldrig varit vare sig ett ägg eller en spermie. Ägget och spermien jag utgått ifrån är material, som gick förlorat i processen då jag blev till. Jag själv lever vidare. Många (men inte alla) filosofer skulle ge påven och mig rätt på den här punkten. Låt oss alltså inte ifrågasätta den.

Men handlar då aborter verkligen om att medvetet döda fostret? Vill man inte bara avbryta graviditeten? Tännsjö igen:

Talet om ”förtida avbrytande av en graviditet” är en eufemism. Avsikten med en abort är verkligen att fostret ska dö… I själva begreppet om en abort, och i försvaret för den fria aborträtten, ligger tanken om att fostret inte bara ska avlägsnas ur kvinnans livmoder utan också dö (dödas).

Utifrån premissen att allt människoliv ska värnas oavsett hur svagt och outvecklat det än är drar Torbjörn Tännsjö slutsatsen att påvens resonemang är ”logiskt och följdriktigt”.

Men varför skulle det vara fel att under alla omständigheter avsiktligt döda oskyldiga mänskliga individer? frågar Torbjörn Tännsjö. ”Spelar inte konsekvenserna i det enskilda fallet någon roll? Och vad är det för övrigt för märkvärdigt med att vara just människa?” Vilka konsekvenser tänker då Torbjörn Tännsjö på?

Tänk om det här barnet, jag nu väntar, blir oönskat och får ett dåligt liv? Vore det inte bättre och sätta ett annat barn till världen senare, med bättre odds? Tänk om det barn jag väntar är resultatet av en våldtäkt? Jag får kanske svårt att relatera till det barnet. Bättre att sätta ett annat barn till världen tillsammans med någon jag älskar?

Tännsjös slutpoäng är att påvens uttalande säger mer om tillståndet hos den kristna etiken än om abortens moraliska status.