Skriven den 25/10 2018

Dagens Joel Halldorf uppmanade för några veckor sedan (2018-10-02) till ett seriöst samtal om abortgränser i ljuset av neonatalvårdens framsteg. Han menar att migrationsdebatten 2015 borde ha lärt oss ”att etiska dilemman inte försvinner bara för att man ignorerar dem. Lägger man locket riskerar i stället hela grytan explodera.”

Lovisa Bergdahl och Sofia Camnerin, katolsk forskare i pedagogik respektive biträdande kyrkoledare för Equmeniakyrkan och biträdande rektor EHS, svarar med (2018-10-12) att abortfrågan inte enbart bör handla om veckogränser utan även om relationella och pastorala perspektiv. Ska vi tala seriöst om abort måste vi också tala seriöst om kvinnor och kvinnors kroppar, menar de. De menar vidare att utgångspunkten vid diskussioner om aborter oftast är sterila och principiella resonemang om gränser och att frågan behöver kompletteras med ”ett relationellt perspektiv som bygger på ett gemensamt ansvar för sexualiteten, barnen, kyrkan och samhället”.

På detta reagerar (2018-10-19) Annette Westöö och Nasrin Sjögren från MRO och ställer sig kritiska till att det verkligen talas för lite om kvinnan. ”På ett sätt är det bara kvinnans perspektiv som förs fram. Barnets liv och rättigheter talas det i allmänhet mycket lite om.” De håller med om att abortfrågan är pastoralt svår. Men samtidigt är den etiskt enkel. Och för att vara kunna hjälpa kvinnor i nöd krävs klarspråk. Vidare:

Samtalet om ”gränser” förs inte uppifrån och är inte ”steril”. Det handlar om människovärde! Diskussioner om huruvida kvinnor är lika mycket värda som män eller svarta lika mycket värda som vita, och under vilka förhållanden det är rätt att döda oskyldiga människor – sådana diskussioner är klart teoretiska. Men de har samtidigt mycket allvarliga implikationer för de människor som berörs. Försvaret för de ofödda barnen även på det filosofiska planet är en kamp som förs nedifrån – för de allra minsta i vårt samhälle mot abortetablissemangets Goliat. I den diskussionen ska man inte vara hård eller föraktfull, men man måste vara tydlig – för barnens skull.

Även Stefan Gustavsson, direktor för Apologia, svarar på Bergdahl och Camnerins artikel (2018-10-22). Han frågar sig om Bergdahl och Camnerin verkligen menar att det finns pastorala konsekvenser som kan övertrumfa barnets människovärde. Och vilken princip, frågar han också, är det som kommer till uttryck ”om vi av relationella och pastorala skäl accepterar abort?” Han menar avslutningsvis att det inte går att hävda att abort är ett etiskt dilemma. Han skriver:

I ett etiskt dilemma står två lika stora värden mot varandra, så att hur man än väljer blir det fel. Som när två personer håller på att drunkna och jag är ensam på stranden och kan bara rädda en av dem. Hur jag än väljer blir det fel. En graviditet kan ställa föräldrarna inför en mängd svåra dilemman, av ekonomisk, social, psykologisk och praktisk art. Men om människovärdet gäller är det inget etiskt dilemma: Det finns fortfarande ett etiskt riktigt handlingsalternativ. Det är ju aldrig etiskt fel att föda sitt barn.