Skriven den 11/11 2017

Genom de otaliga diskussioner om abort som jag haft är det ofta jag hört vanliga abortliberala svenskar försvara abort med tillägget: ”Men abort ska ju inte användas som preventivmedel”. Detta blir liksom en liten moralisk poäng som visar att de inte är helt okänsliga för min abortkritik. En knorr som liksom återställer den moraliska balansen i frågan. Jag kallar detta för den ”moraliska abortliberalismen”. Låt mig nu reflektera lite över detta påstående.

Låt oss börja med att slå fast att abort aldrig kan fungera som ett preventivmedel, eftersom det inte förhindrar en graviditet utan avslutar en redan existerande graviditet. Abort är inget preventivmedel och kan inte fungera som ett sådant. Så man måste mena något annat.

Kanske menar man att abort inte ska få användas istället för preventivmedel. Men lek då med tanken att vi ställer följande fråga till varje kvinna som gjort abort i Sverige: ”Skulle du hellre velat att ett preventivmedel förhindrat din graviditet än att du som nu behöver göra abort?” Vad skulle de svara? Förmodligen skulle 100% svara: ”Klart jag önskar att ett preventivmedel förhindrat denna graviditet”. Men i så fall använder alla dessa kvinnor de facto abort istället för preventivmedel. Menar den ”moraliska abortliberalen” att ingen kvinna ska få göra abort om hon hade föredragit ett fungerande preventivmedel istället för abort? Rimligen inte. Så vad menar de?

Jag tror de menar följande: I samband med ett samlag är det moraliskt förkastligt att ha följande attityd: ”Det är inte så viktigt att jag/vi använder preventivmedel eftersom jag alltid kan göra abort om jag skulle råka bli gravid”. Detta är en lättvindig attityd i relation till preventivmedel som bygger på medvetenheten om möjligheten till abort. Men detta är alltså fel enligt den ”moraliska abortliberalen”. Hon menar istället att abort inte får ses som den första utvägen, utan som den sista, efter att man gjort vad man kunnat för att förhindra en graviditet. Det är moraliskt fel att ta risker som man annars inte skulle tagit om möjligheten till abort inte funnes. Aborträtten ska inte missbrukas på detta sätt.

Jag tror att det är något i den här stilen man menar. Och alla borde kunna hålla med om att en rättighet eller en möjlighet inte ska ”missbrukas”. Men låt oss stanna upp ett ögonblick och vända på steken. Hur väl rimmar detta moraliska fördömande med den abortliberala positionen?

För det första så försvarar den ”moraliska abortliberalen” en lagstiftning som faktiskt godkänner abort av vilket skäl som helst. Även de aborter som görs på grund av en lättvindig och oansvarig attityd är precis lika tillåtna enligt den lag som här försvaras. Detta är ett moraliskt fördömande utan några som helst konsekvenser. Det ”kostar” inte den abortliberale något att göra detta fördömande.

För det andra så kan man undra på vilken grund som detta fördömande görs. Varför skulle det vara fel att idka större ”frihet” i sitt sexliv (frihet från preventivmedel, eller frihet från den romantikförstörare som en del tycker att det är)? Är det för att en abort kostar mer skattepengar än preventivmedel? Är denna lättvindiga attityd fel därför att den slösar på sjukvårdsresurser? Men hur ska vi då se på rökning och alkoholkonsumtion? Dessa företeelser innebär miljardbelopp i skattepengar som går till behandlingar av sjukdomar i tobakens och alkoholens kölvatten. Riktar dessa abortliberaler samma moraliska fördömande mot rökare och alkoholkonsumenter? Kanske, men förmodligen inte.

För det tredje, om en abort i moraliskt avseende är att betrakta som att dra ut en tand (kanske för att man ätit för mycket godis), varför skulle det vara så fel att utnyttja denna ”rättighet”? Varför inte få ordna sitt liv, och sina attityder som man vill? Med vilken rätt framkastar dessa abortliberaler denna moralism, att man inte får använda abort som en backup i sin attityd till sex och romantik? Vill jag äta massa godis, medveten om att det finns en kompetent tandvård som kan ta hand om mina tänder utifall att godisätandet ger mig tandbesvär, ja då är det väl min fulla moraliska rätt att göra det? Vi lever väl på 2000-talet! Skuldbelägg inte godisätaren! Vi lever ju inte på medeltiden! (för att travestera på några vanliga slogans, som framkastas med en sådan självklarhet att de förmodas tysta allt motstånd)

För det fjärde, så måste vi ställa frågan: Om Sverige hade en abortrestriktiv lagstiftning, och abort därför inte var möjligt, hur skulle attityderna kring lättvindigt sex se ut då? Om alla nu var medvetna om att abort som sista utväg inte existerade (eller knappt existerade) hur många skulle få en förändrad attityd och därmed en förändrad praxis i sitt sexliv? Förmodligen ganska många. Många skulle då upptäcka att de faktiskt – kanske halvt om halvt omedvetet – tänkt att ”abort är alltid en möjlighet”. Utåt har de också tyckt att ”abort får inte användas som ett preventivmedel” men inåt – kanske omedvetet – har de faktiskt tagit sig större sexuella friheter på grund av möjligheten till abort, än vad de annars skulle ha gjort. De har använt ”abort som preventivmedel” även om de inte trodde att de gjorde det. Den gruppen tror jag är ganska stor.

Som någon har sagt: Man kan inte lura Gud. Det kan vara svårt att lura andra. Men det är lätt att lura sig själva.

Sammanfattningsvis: Påståendet ”abort får inte användas som preventivmedel” är antingen:

- falskt – abort kan aldrig användas så.

- ett påstående som förbjuder alla aborter eftersom alla kvinnor föredragit preventivmedel framför abort.

- ett moralistiskt påstående dvs ett påstående som vilar på en mycket svag och bräcklig grund och därför står för en skenbar moral.

 

Mats Selander