Skriven den 17/04 2017

Det är något särskilt med Sverige. Inte bara för att vi har Europas mest liberala abortlagstiftning utan även för sättet som oliktänkare bemöts. I debatten om samvetsfrihet för vårdpersonal har stora delar av det offentliga Sverige engagerat sig, för att se till att några få barnmorskor inte ska slippa medverka vid aborter. Mats Selander kallar passande den kraftiga reaktionen mot barnmorskan Ellinor Grimmark för det neurotiska motståndet mot samvetsfrihet.

På Facebook skrev för några veckor sedan barnmorskan Ulrica Oscarsson ett inlägg där hon klagade över att abortmotståndare i och utanför vården lagt beslag på debatten så att allmänheten nu kunde tro att de flesta barnmorskor tyckte att abort var fel. Själv är hon ”beredd att slåss för varje kvinnas rätt till sin kropp”. Hon uppmanade alla barnmorskor som höll med att posta inlägg med taggen #enannanbarnmorska.

Följande är iögonfallande:
- ingen kan ha undgått att det endast är två barnmorskor som strider om att slippa medverka vid aborter. Två av över 8000 legitimerade barnmorskor! Det är försvinnande få.
- dessa två som strider önskar måhända en annan abortlagstiftning men agerar nu endast för att slippa medverka vid något som djupt strider mot deras samveten. Nog hade detta gått att organisera med endast en gnutta god vilja?
- reaktionen på Oscarssons inlägg är massivt positiv:
Skärmavbild 2017-04-17 kl. 22.03.36

Förutom att hennes inlägg har delats över 31000 gånger, är det över 81000 som gillar det. Endast ett mycket litet antal visar missnöje. Att två barnmorskor önskar slippa delta i dödandet rör alltså upp väldigt starka känslor, på ledarsidor och på Facebook. Det är uppenbart att reaktionen inte är rationellt grundad. Något är djupt galet med vårt land.

/Pelle