I en krönika i Expressen den 20/7 skriver Marcus Birro om sina gripande erfarenheter av att hålla döda foster, hans barn, i sina händer. Han skriver:
"Jag var inte beredd på kraften i faderskapet. Att kärleken fanns från början, tidigt. Jag trodde inte en människa formades så tidigt. Jag var helt och hållet överrumplad av kraften i kärleken. Därför har jag svårt att se det upprörande i de där bilderna. De berättar en synnerligen otäck sanning och det är begripligt att bli upprörd. Men vad blir man upprörd över? Att bilderna visar något vi inte vågar diskutera, eller att de ljuger? Och om de inte ljuger, vågar vi diskutera dem då?"
Vi glädjer oss åt att Marcus Birro nu förstår vikten av att visa bilder för att få människor att förstå att fostren är människor värda att beskyddas.